min älskade,
vi höll varandra i hand
ett tegel i taget byggde vi vårt hem
oavsett stormar till havs
tog vi oss alltid in till hamn
aldrig vek vi en tum
värnade alltid om varandras namn
vi stod emot även när det gjorde ont
skratt och sorg
så även blod och svett
ömsesidig empati och respekt
ingredienserna som gjorde det ibland så lätt
att vandra bredvid dig
du som var min bättre hälft
i varandra hade vi en bundsförvant
som tog sig an fiender som vi ärvt
och genom livet kämpade vi hårt
tog tillvara på den gåvan som vi fått
utan att skada de vi värnade om
lyckliga i att få vara två
idag när jag ser barnbarnen leka på vår gård
hör skratt som fyller vårt vardagsrum
så vet jag att alla de finns
därför att kärleken mellan dig och mig
var unik på så många sätt
därför att du lärde mig om rätt och fel
och vi älskade varandra med hela vår själ
ville varandras bästa utan att kräva något själv
gav varandra tid och rymd
frihet att flyga fritt
idag vill jag säga till dig min älskade
tack, tack för att du aldrig svek
för att du var och är så mycket mer
allt jag inte ens i drömmar föreställde mig
en kvinna som bar kärleken i sin själ
tack för att du höll dina löften i vått och torrt
för att du stod kvar när jag var svag
när jag betedde mig fel
tack för att du såg bortom mina snedsteg
för att du aldrig teg
när du tvekade på om vi valt rätt väg
för att du aldrig blundade för orättvisor och elaka spel
tack för att du aldrig gav upp
var ett ljus när jag behövde hitta tillbaks
för att du gav mig ett hem
det finns inget tomrum efter dig
för i min själ lever du än
även om jag vaknar om nätterna och ropar ut ditt namn
men jag vet att du finns där
vakar ännu över mig
lägger din vackra hand över min och viskar
älsklig, allt kommer att bli ok
jag finns här
lämnar inte dig
barnbarnen frågar ibland om hur du var
och jag låter alltid hjärtat svara:
”den vackraste i denna värld
den som log och fick mig att le
även när hon sa att det var dags att ta farväl
till det livet vi höll så kärt…”
och när de med ögon som påminner om dina
vackrare än morgonsol och sommarregn
undrar om jag saknar dig
svarar jag dem alltid:
”man kan inte sakna den som inte lämnat en
titta omkring er i allt ni ser
i blommor, trollsländor, äppelträd och kantarell
även i vilka ni alla är och vad ni betyder för mig
i allt jag håller kär finns en bit kvar av den hon var och är
i mitt hjärta lever hon trots att hon lämnat denna värld”
Men i sanningens ögonblick
när ingen varken hör eller ser
önskar jag så innerligt att du hade stannat kvar
att universum gett mig ytterligare en sekund
för att viska vad jag varje natt sa
att du är solen i mitt liv
att jag utan dig
aldrig kan vara hel
och om livet vill det väl
om jag gjort mig förtjänt av att återigen få vandra bredvid dig
så ses vi snart igen
den vackraste i denna värld
min älskade själ…